Jag har många bra Julminnen. Svårt att betämma något.
Men jag minns alla mysig Julaftonmornar , man vaknade upp med all mysig förväntan och så strosde man runt i Pyjamas och gick på klappjakt i huset för att sen äta Julfrukost tillsammans.
Förutom det minns jag Julklappar som betytt speceillt mycket. Nu låter det kanske som jag är en sån som enbart bryr mig om Klapparna men medge att som barn kanske du inte tycker Julafton är så där super rolig förrän Jultomten kommer.;-) Men som vuxen har jag upptäckt att själv väntan och förväntan var lika viktig som klapparna.
Jag minns min rosa dammsugare, min rosa mössa och det året jag fick en Skrållandocka som prata.
Det året jag fick en Babyborn docka som jag önskat mig hela året.
Men den klappen jag minns som viktigast än idag, har en liten historia bakom sig, Å nu får man tror vad man vill men jag tror nog.
I alla fall under en period var det tufft i skolan pga av dysleksi och jag var lite ledsen. Kanske var 8 år och på våren hade jag en dröm:
I drömmen var mamma och pappa och hälsa på ett par. Jag var uttråkad och dom vi hälsa på sa: Du kan få leka med våran dotter men hon ser lite annorlunda ut men gå upp du? Jag gick upp för trappan och där uppstod en flicka med långt mörkt hår, å som vi lekte! Sen gick vi ner för trappen och hon tog min hand och då såg jag att hon hade en porslinshand. Då undrade jag i fall det var det dom menade med att hon såg annorlunda ut.
Hon räckte ut handen till mig och Flicka sa då:" Du behöver inte vara rädd." Drömmen slutade med att hon gick uppför trappen igen och vi skulle åka hem. Och jag hade fått en ny kompis med porslinshand. :-)
Några månader senare hjälpa mamma mormor och flytta och i hennes hus fanns ett rum vi kallade: Kattrummet. Där fanns allt undanstuvat men som var för fint för uteförrådet.
Jag tittade bland sakerna och så hittar jag ett foto på en flicka, som ser ut som flickan/dockan i drömmen.
Ropar på mamma och undrar vem flickan är: Det visar sig vara mammas kusin som dog när hon var 15 år i cancer.
Då sa jag att hon påminner om flickan i min dröm. Konstigt sammanträffande men som barn tycker man kanske sånt är mer naturligt eftersom man besitter gåvan fantasi.
Sen blev det Julafton: Och min farbror hade en klapp till mig och när jag öppnade det var det precis som dockan/flickan i drömmen. Där var porslinhänderna! Handen som jag tog tag i drömmen.
Trots att det gått 15 år så har porslinsdockan följt med mig vid varje flytt och fått stå framme som en påminnlse om den lilla historien.
För några år sen hittade jag även fotot på mammas kusin, den hade jag tydligen haft med mig första gången jag flytta hemifrån och sen glömt bort i ryggsäck. Nu har både porslinsdockan och fotot varsin hedersplats och ibland när livet är tufft tar jag dockan i handen och tänker att det kanske hjälper mig?!
Den rosa dammsugaren och den rosa mössan!
0 kommentar(er)
